Loading...
 

Fjälltopphelgen har alltid varit säsongens höjdpunkt och var i år lika så. Det är så himla roligt att få åka iväg med hela familjen till en tävlingshelg där vi alla kan delta. Det här året har vi i familjen varit väldigt spridda på olika håll då Gustav och Maja har tävlat ungdomsskidtävlingar. Därför är det extra skoj när vi alla kan åka till Bruks.

Redan på onsdagen var vi framme i fjällen och i ett soligt Bruks. Som vanligt bodde vi i den stora röda stugan precis intill stadion, perfekt läge. Första tävlingsdagen var på torsdagen och innehöll junior och senior sprint. Jag tävlade i klassen D 17-20 och för första gången tävlade jag mot Ebba Andersson. En stor förebild som jag är så glad över att få träna och vara tillsammans med på skidgymnasiet i Sollefteå. På morgonen var jag ute och testade skidor och laddade inför prologen som gick klockan 13.00. Banan som var 1200 meter var rätt så tuff men var mycket rolig. Min prolog gick bra och jag slutade på en 10:e plats. Efter målgång kände jag mig pigg och taggad till nästa heat trots att det var väldigt lösa spår och lite svårt att få bra flyt i åkningen samt åka med en fin teknik. I kvartsfinalen fick jag möta prologvinnaren Ebba samt Johanna Andersson, Signe Rosenberg, Maja Petersson och Evelina Lindberg. Det började med att jag fick en dålig start och fick dåligt flyt uppför första backen. Det var svårt att gå om sina motståndare i det lösa föret. Efter hårt jobb kom jag upp på en tredjeplats efter Ebba och Johanna. Jag och Signe var väldigt jämna därefter. I kurvan längst bort på banan föll jag och tappade lite tid så det blev aldrig någon lucky loser tid fastän jag slutade på tredje plats. Väldigt tråkigt för annars så kändes det riktigt bra i kroppen och jag var beredd på att gå mycket längre. Men men, allt kan hända i sprint.

Fredagen bestod av 100 meter supersprint i Ramundberget. Tidigare år har vi alltid åkt och kollat på den tävlingen och i år var det äntligen min tur att få vara med. Klassen var D 21- och det betydde att jag bland annat tävlade mot Stina Nilsson och Ida Ingemarsdotter. Först var det en prolog där man startade själv. 100 meter alltså, inget att spara på då inte. Även om det var väldigt kort var det svårt att hitta bra balans och teknik. Själv tyckte jag inte att det kändes så bra men jag tog mig vidare från prologen och fick sedan möta prologvinnaren Maja Dahlqvist. Där var jag helt enkelt chanslös och därmed utslagen. Det roligaste var i alla fall att vara med och att tävla mot Sverigeeliten. Efter loppet åkte jag tillsammans med kusin Gry hem till Bruksvallarna igen, 8 kilometers fin skidåkning.

Lördag, Lilla och Stora Fjälltopploppet. Solen sken och det var en underbar dag i Bruksvallarna vädermässigt. Först ut att heja på var Maja i D-11. Hon kämpade väl och var otroligt trött när hon kom i mål som andra flicka. Även Gustav H 15 gjorde ett bra lopp trots en liten förkylning och slutade 2:a han också. Klockan 11 var det dags för mig. 31 kilometer skulle avverkas över fjället. Det var lite nervöst att dra ut på en sådan lång sträcka eftersom jag aldrig tävlat så långt förut. Det var heller inte lätt före utan lite sugande. Jag tävlade i klassen D 17-18 där det också stod både flickor från Norge och Canada på startlinjen. Efter startsignalen bildades klungor ganska snabbt. Jag hamnade i ett bra gäng där jag kände att tempot var behagligt för mig. Ända fram till Ramundberget tyckte jag att det gick väldigt fort, sedan började stigningen där det snabbt blev spridning på gruppen igen. Jag åkte ganska mycket själv särskilt där det var som brantast. Det var verkligen jobbigt att klättra uppför fjället, både i andningen och i musklerna. Efter spåret fanns vätskekontroller där jag varje gång i farten tog sportdryck och vatten för att få i mig lite mer energi. När den långa stigningen var slut blev det mycket platt innan den härliga utförskörningen började tillbaka mot Bruksvallarna. Det var helt otroligt vilka grymma skidor jag hade under fötterna, absolut de bästa jag någonsin åkt på. Det var en enormt härlig känsla att det gick så pass fort nerför för mig. Jag jobbade in många sekundrar på mina motståndare som jag tappade under den värsta klättringen. Jag slutade på en 8:e plats vilket jag är super nöjd med. Det var verkligen en härlig känsla att komma i mål efter flera mils åkning, dessuton i tuff fjällterräng.

Söndag och den avslutande Knallcrossen blev en succé. Tidigt på morgonen startade vi uppe på Knallen för ett utförsrace ner till stadion, drygt 2 minuters åkning. Själv var jag lite rädd innan med tanke på axeln. Jag bestämde mig nästan för att inte satsa nerför bara för att jag inte ville riskera en luxation till. När jag väl stod på startlinjen tog tävlingsdjävulen över alldeles för mycket och jag satsade från start till mål. Jag blev helt överraskad när jag kom i mål och hörde speaker ljudet säga att jag gick in som ledare med hela 2.7 sekunder. Det var verkligen roligt. I finalen ställdes jag mot Katrin Sjödén, Louise Lindström, Maja Eriksson och Sofia Eriksson. Det blev verkligen tajt och en hård duell när vi gjorde upp om segern i ski-crossen. Jag slutade på en andra plats, mycket nöjd ändå. 

Det blev ett bra avslut på en fin säsong. Första året som junior har varit mycket lärorikt och innehållit mycket blandade känslor. Mycket har varit otroligt bra och annat mindre bra, men så är det när man tränar och tävlar på den här nivån. Det är mycket som ska stämma för att det ska gå bra. Jag är i alla fall otroligt glad att jag valt denna sport för så mycket glädje som man får ut av att träna och tävla längdskidor är helt ofattbart. Alla vänner och allt annat runt om är otroligt motiverande. Det här är det bästa som finns och jag har aldrig tvivlat på livet som skidåkare!

Slutligen vill jag tacka alla som på något sätt varit ett stöd under denna säsong, inte minst mina föräldrar, tränare och sponsorer. Ni är guld värda och utan er hade min väg mot skidtoppen varit mycket svårare och kanske till och med omöjlig.

Ha det bra, vi ses nästa vinter! Många kramar Gabriella:)

 

Dela detta