Loading...
 

I söndags var det ICA Kvantum racet på Hallstaberget i Sollefteå. Det var ganska kallt hela dagen men inte så pass att tävlingen blev inställd. Föret var väldigt isigt och lätt. Min form var bättre än på länge och jag kände mig otroligt taggad för att tävla. Det var premiär för min del med ett fristilslopp.
Från morgonen testade jag och lillebror Gustav ut tävlingsskidorna. Vi åkte även banan flera varv som var 2,7 km. Vi skulle tävla två varv på den relativt lätta banan. Roligt att få tävla på min numera “hemmabana”.
Uppvärmningen innan start kändes bra och jag genomförde tröskelintervaller 3x3 min samt impulser för att väcka igång kroppen ordentligt.
Jag startade som nummer 2 i min klass D 17-18. Åkningen kändes riktigt bra förutom att det var lite svårt med tekniken i på det isiga föret. Hela första varvet och ut på andra gick riktigt bra och jag var med i toppen där det bara skilde några få sekunder mellan oss tjejer från Sollefteå skidgymnasium.
In mot sista kurvan innan upploppet ramlade jag där det var riktigt isigt. Jag hade hög fart och det blev en fruktansvärt hård smäll. Jag slog i axeln i backen och jag kände direkt att den hoppade ur led. Pappa, mamma och min skidtränare P-O kom springande ner till kurvan. De tog av mig skidorna och jag försökte ställa mig upp. Det gjorde otroligt ont i axeln. Inom 15 min var ambulansen på plats. Jag fick 4 mg morfin och sedan åkte vi in till akuten med ambulansen. Mamma följde med hela tiden medan pappa tog vanliga bilen med Maja och Gustav.
Inne på akuten tog de mig direkt till röntgen för att kolla hur axeln hade gått ur led så de skulle veta om det var någon skelettskada.
Jag hade väldigt ont och morfinet hjälpte inte så bra. Därför fick jag även ett kramplösande läkemedel som heter stesolid. Läkaren försökte dra den till rätta men jag hade för mycket smärta. Det enda sättet att få den tillbaka på plats var att droga ner mig med lustgas. Jag försvann helt uppe i huvudet och smärtan i axeln var inte lika hög. Efter 2 timmar efter olyckan fick jag äntligen tillbaka den på plats. Det var en lättnad. Efter en stund tog de mig till röntgen igen för att ta flera bilder.
Senare på kvällen när mamma, pappa och syskonen åkt hem till Hammerdal igen kom mina underbara klasskompisar från skidgym och hälsade på överraskande. De hade med sig massa god frukt och glass som vi fikade tillsammans. Tack för det bästa ni!!
Väldigt tråkigt att detta skulle hända nu när säsongen äntligen dragit igång men det är inget som ska stoppa mig. Nu gäller det bara att ta det lugnt med skidåkningen ett tag och köra på med mycket rehabilitering.

Dela detta